Resedrömmar

Kvinnan stirrar fundersamt ner på tallriken och frågar Mamman mellan kebabpizzatuggorna: "Hur är det att ha barn egentligen?" På kvinnans mage syns ännu inte ett spår, men frågorna om hur livet ska bli postnatal har redan börjat hopa sig. "Och hur är det med tid egentligen"? Kvinnan har ju knappt tid för praktiska detaljer nu. Hur ska det bli sedan? Man vill ju fortsätta resa.

Mamman suckar lite. "Visst, visst, klart du kommer att ha all tid i världen. Men kanske blir det där med resor ett större företag."

Men det örat vill kvinnan inte höra på. Nej, nej, för hon har precis börjat berätta om alla tusen resmål hon ska fortsätta besöka när hon fött. Minsann.
"Ja, det där med all-inclusive är ju smidigt", säger mamman som inte vill sabba kvinnans globetrotterdrömmar.
Men, se nej, det skulle kvinnan aaaldrig kunna sänka sig till. Nej, nej. Livet ska ju liksom vara ett äventyr.

Mamman blir lite röd i ansiktet av den naiva tonen i kvinnans röst. Hon förstår att kvinnan behöver några av hennes lögner. Ljugerier om hur den fantastiska kvinnans fantastiska liv aldrig kommer att förändras.
Lite av kvinnans pizza fastnar i det sticksiga tröjgarnet vid de ännu toppiga brösten. En liten klump gungande smält ost och kebabkött. Som en klocka.Tick tack. Tick tack tock.

Nej, mamman låter bara kvinnan höra att hennes barn kommer att bli friskt, vackert och alltid somna snällt om kvällarna så att hon kan läsa långa romaner av Joyce Carol Oates. Skrönor om hur hon fortsatt kommer att vara en cool vagabond som alltid kommer gående med tryck i steget och flygande hår.

Mamman skaldar om hur kvinnan och barnet kommer att göra ständiga jorden-runt-resor. Barnet kommer att ha ljust tovigt hår, ha lätt för att bli brun och vara sjukt duktig på att smälta in i alla sociala sammanhang. Något kvinnan självklart kommer att instagramma. Bilder från när hennes kid spelar fotboll på Rios stränder medan kvinnan skriver intressanta personporträtt i det gulgröna ljuset om några av favelornas gangsterbarn.

För vem har sagt att det är något problem att jobba 24-7 och spara ihop en reskassa? Nä, den här kvinnan blir nog just en av dem som varken vill gå ned i tid eller bryta mot alla tänkbara skrivna och oskrivna regler för att kunna hämta en halvtimma tidigare på dagis...

Mamman berättar inte att semesterturer som förväntas vara avkopplande rentav kan ha en stressframkallande effekt. Att vissa barn faktiskt kan bli så förbannade av lukten av utländsk ost att de springer ifrån sin familj ända hem till hotellrummet i mörkret. Att poolen skulle kunna förvandlas till en scen där det utspelar sig små historier om sprickor i uppfostran, sviktande tålamod och sockerstinn syskonrivalitet. Plask. Vrål. Att man faktiskt kan längta hem. Till ordningen. Till redan. Till den inrutade vardagen. Till att slippa byta kackeblöja på en nedpissad toa medan ettåringen till alla medresenärers förfäran ljudligt ackompanjerar flygplansmotorerna. Att man faktiskt är väldigt stolt om man bara tar sig till High Chaparall.

"Visst", ljuger mamman "Du kommer nog inte vara så noga med att flaskvattnet i Borneos djungel inte går att värma upp".
Mamman ser till att den sista pizzabiten lämnar tallriken och klappar kvinnan vänskapligt på armen.
"Du ska se att allt ordnar sig. Allt kommer att bli bra".
Mamman sväljer sakta. Och när hon virar på sig halsduken på väg ut i regnet vet hon inte riktigt vem hon pratar med.