Saturday, November 26, 2011

Bröllop idag!

Kärlek. Allt.
Jag fryser för din skull när det är kallt.

"Killer blues"

Hans ansikte är som en trubbig smäll och jag ramlar genom sjön
studsar långsamt mot stenarna, morgonens råa verktyg
Jag pudras blek och flyter bort bakom kanoten
Strax under ytan fastnar mina slingor i algernas följe

Det vässade hatet tynger ned min hals i strömmen
och stoppar i mig miljoner bubblor
Vänd mot botten, något stilla, något offrat
omöjlig att utplåna puttar han på mig med en paddel

Jag glider iväg och snuddar en ihålig stam på vägen
Klänningen sveper efter med sitt sorl
En sprucken stövel guppar håglöst genom vassens trassel
Mannens röst filtrerar mig
i den dimma som hänger kvar
Och när han hukar i buskaget försvinner den runt kröken påskjutsad
av att strålarna bryter igenom
Nynnande sin rödsprängda killer blues

Tuesday, November 15, 2011

"Om natten"

Det är rispandet från de formerade grenarna mot sovrumsfönstret som väcker honom om natten
och han river sig mot ljudet av glasdörrarna som står och slår i blåsten
Kvistarnas torra läten långt därute
som knäckebröd under någons häl
varnade klykor klockan 03.57 farligt nära hans fjuniga mustasch i ett smattrande gult månsken
Och?

Bitande ansvar väller ut på ett nylagt golv, skaver mot den rödlätta pannloben svävar stadigt genom hallen och huvudet på sovande barn
Sprängda knackningar 1, 2, 3 när vetskapen om alla knotiga måsten draperar sig i sängkläderna
glesa bitar av himlen syns genom trädkronan
Håller andan alltför länge, balanserad på genomskinliga fötter i det kaklade badrummet
Skavet, går det över?
Byter sovrum med tassande steg
Än sen då?

Sunday, November 13, 2011

"November"

November du faller hårt och slår dig i sidan
En tom doft av kommande snö väntar ut dig
leker med den sista gråheten ur din andedräkt
medan marken gör sig tillräckligt kall för att överge dig

Monday, November 7, 2011

"Han i soffan"

Han sitter mitt i ett förljuget mörker och sparar på minnen i en sölig plastpåse
när hemligheten ropar genom kackerlackans belägrade väggar
Om vägen bara öppnat sig som ett hällregn...
Vänder rädslan i varje fläck av unken pinsamhet mot dynorna, väger det tunga ljudet av klirr, luktar in i en soffkudde
Ligger som en ensam sked och vrider sig till instängt rytmiskt malande
och svarta tangenters klang om vad han missat
Doften av hennes midja kommer tillbaka
Ögon som tunga speglar i fönstret
Ser hennes ansikte tvärsigenom varenda vinglig rörelse
I varje darrning simmar hon ned genom ytspänningen och virvlar upp gamla fimpar ur glaset.
Om kärleken bara snuddat mig...
Ger bort sina sista ord på en smulig servett på bordet medan osedda serier avlöser varandra
Skrävlande sånger om något förlorat
Fyllehickan ringlar beräknande förbi nattliga virrvarr och avkrokar,
följer spretiga råttspår,
föder av sopor och vinfläckar i mungipan
Vet du att du var min från första stund? ropar han till skuggan i den tomma tamburen.
Om det fanns två versioner av det här slutet...
Vad lämnar staden kvar när den tagit sitt?
En ensam hand i soffan när tv:n flimrar sig genom natten