"Nattingenting"

Hör du våra viskningar?
Vi är nattens levande fläckar,
som rör oss i det minsta ljuset under broar.
Vi är vad som lurar vid stadens skitsilhuett.

Genom sprickorna stirrar vi, slickar oss runt ångande munnar,
när den enögde trevar till vår utspridda boning.
Fördömd och dömd att hitta vårt grus. Våra pölar. Tidningssängar.

När vi smakat av varandra blir du en nattlig passagerare.
Ett bortglömt väsen där solen slocknat.
Kryper sakta in i hörnet nedanför bussarnas dån,
blir åter en del av cementväggen.
Som spottloskor.
Vi bleker ur oss
till svävande ingenting.