"Ett litet djur"

Du har aldrig varit galen som jag, så hur kan du se annat än en röd näsa, lysande stark mitt i den öronbedövande musiken från tältet? Jag visar mig som en knasig apa i mitten. En hårig kusin, utan säkerhetslina, några volter. Mina uppåtbollar klibbar på dig som spunnet socker. Du missar att molnen tätnar och jonglerar där ovanför flaggan, när jag går loss i manegen utan halsband. Dina förväntningar är som röda godisspår i barnets utsträckta händer och när jag river din biljett förstår du då inte att stormen kommer? Att du bara får se min glittriga föreställning från den bakre raden. Senare, när jag ligger instängd bland sågspån och figuren i speldosan slutat dansa, glömmer du att applådera. Du frågar om jag åter vill ikläda mig leendet, visa min omöjliga spagat eller slicka på en söt liten klubba. Sätta på mig dyra skor som är för trånga. Som inte passar mina apfötter.