Det är rispandet från de formerade grenarna mot sovrumsfönstret som väcker honom om natten
och han river sig mot ljudet av glasdörrarna som står och slår i blåsten
Kvistarnas torra läten långt därute
som knäckebröd under någons häl
varnade klykor klockan 03.57 farligt nära hans fjuniga mustasch i ett smattrande gult månsken
Och?
Bitande ansvar väller ut på ett nylagt golv, skaver mot den rödlätta pannloben svävar stadigt genom hallen och huvudet på sovande barn
Sprängda knackningar 1, 2, 3 när vetskapen om alla knotiga måsten draperar sig i sängkläderna
glesa bitar av himlen syns genom trädkronan
Håller andan alltför länge, balanserad på genomskinliga fötter i det kaklade badrummet
Skavet, går det över?
Byter sovrum med tassande steg
Än sen då?
No comments:
Post a Comment