Syrsorna bryter nattens tystnad.
Blottad ligger jag underst.
Du skalar av mig. Scen efter scen, under eken bortom gatlyktornas armar.
För första gången ser jag dig utan löften.
Det är min sista natt.
Ett annorlunda sken när jag ramlar barfota i daggen och ljuset lyfter hustaket mot himlen.
Har vi setts förut, cikador?
Våldsamma natt, du har inte rört mig ännu.
I en påtvingad dans under stjärnorna.
Naket, tar du mig med ett hugg.
Det fuktiga gräset stänker rött mot grenarna när knytnäven träffar mig i sidan.
Och fast den fruktansvärda handen sluter om min hals är världen utanför lika vacker.
Det är det jävliga.
No comments:
Post a Comment